Torsdag

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade. Jag stickar men det känns som om jag inte kommer något vart. Alstren växer men de tar inte slut. Märkligt. Drömmer jag mon tro att jag stickar eller har det att göra med att ett heltidsjobb tar så mycken tid? Jag är i konflikt med mina kreativa ideér och den tid jag konkret kan avvara för att verkställa dem. Det har gått så långt att jag stundtals har svårt för att njuta av stickningen och då är jag illa ute eftersom just njutningen av handarbetet bör stå i fokus. Nåväl.
På de närmaste stickorna just nu har jag en patentstickad halsduk/snodd i Fame Trend från Marks & Kattens. Blev inspirerad av Ilsefin som gjort en i en vacker petrolblå färg. Jag gillar ju höstfärger jag och den blir trevligt randig. Sedan har jag en ärtgrön sjal/halsduk på gång i vågmönster. Garnet heter Cash och är en blanding av lammull och cashmere. Det är hårt spunnet och blev inte helt som jag tänkt mig men jag stickar på med förhoppningen att den blir fin att drapera kring axlarna. Jag har blivit mycket förtjust i just ärtgrön -en färg jag inte vågat mig på tidigare. Mina färger har varit mer åt röda/vinröda/bruna toner och nu börjar jag svänga och våga lite annat. Kul!

Igår fick jag den fina boken Vinterblomster av Elisabeth Jacks Svantesson med posten. Den handlar om nålbundna vantar från Dalby io Värmland. Den är fylld av jättevackra vantar med fina yllebroderier. En skattkista med inspiration! Jag planerar en nålbindarkurs i vinter och letar inspiration. Det roliga med yllebroderier är att man kan jobba fritt med enkla stygn och bygga på motiven efterhand. Det knepiga blir att få båda vantarna likadana...

Jag har nålbundit en hel del men tekniken har inte varit prioriterad på sistone. Det sista projektet är ett par sockor i Wåhlstets tretrådiga ullgarn. Jag tröttnade på valkningsprocessen och slängde in dem i tvättmaskinen lite på vinst och förlust men det gick bra. De blev perfekta i storleken. Nu har jag broderat på fri hand. Vet inte om jag är riktigt nöjd än för  mönstret blev lite för klent. Broderar med entrådigt Moragarn men letar efter ett tjockare broderigarn i ylle. När jag var liten fanns ett garn som heter Ancor tror jag men det har jag inte hittat. Det är synd att de inte specificerar vilket broderigarn de använder i boken men jag letar vidare och så småningom ska sockan få en broderad maka.

Nu ska jag förbereda middagen och sedan bär det iväg till keramikkursen där jag ska jobba vidare med ett bullfat. Har gjort mönstret med gammelmormors kruskavel... Om den artar sig kanske jag visar upp den..

Harlequin

Har nu i samråd med familjen döpt min gröna skapelse till Harlequin.

Ja jag vet! Jag har pimpat omgivningen lite vilket gjort halsduken mindre grön än den är irl. Men ack så hösvackert tråget bakom halsduken är och foto  utan blixt är fint tycker jag! Och ingen eldsvåda bröt ut under fotograferingen. (och textens marginaler har fått fnatt. Den centreras utan att jag bett om det).                                      

Var orolig för att den skulle bli för kort eftersom mönstret "drar ihop" halsduken mer än jag tänkt. Även garnet är ju något tjockare och så här i efterhand kunde jag gå upp en storlek i stickor men att göra provlappar hör inte till min specialitet.  Den ursprungliga HoneyCowl är 20 cm kortare än min Harlequin men längden passar min hals fint. Med samma maskantal som Honey Cowl blev den lite kortare men det blev bra. Garnet är mjukt och fint och skönt att ha nära huden.

Förutom att jag ser ut som att jag har svalt ett spett så är halsduken fin må jag säga.

Förkylningsmåndag

Hemma från jobbet med en präktig förkylning. Något måste jag pyssla med ändå och därmed har min Honey Cowl färdigställts. Är jättenöjd! Artesanon är så mjuk och färgerna är härlig höstiga. Denna kommer att bli välanvänd! Fick förfrågan på förra veckans stickcafé om jag skulle göra en till men tyckte att en räcker när det finns så mycket annat som frestar. Bla alla mina ufon som ligger och väntar. Men - i garnkorgen finns två nystan Aracunia en blandning av merino ull, alpacka och silke i en fin grönmelerad färg. Så nu har jag börjat på en ny Honey Cowl men med ett annat mönster. (Bör kanske döpa om den.). Nu stickar jag ett mönster som heter Gåsögon som finns i boken "Gotländsk Sticksöm" (minns inte författarna). Efter tio varv tyckte jag mönstret såg alldeles galet ty och var nära att repa upp. Men som tur var upptäckte jag att framsidan finns på baksidan. Det blir så eftersom jag stickar runt på rundsticka eller så har jag helt enkelt tänkt bakockfram. Men det gör ju inget när det ändå blir rätt..                                                                                        

Ja så här blev den. Mönstret kommer inte helt till sin rätt när garnet är melerat men fin blev den.

Och såhär utvecklas den nya halsduken. Gåsögon påminner lite om björnbärsstickning, en variant av mosstickning men mycket finare tycker jag.

Honey cowl

Kvällens stickcafé gjorde mig med ett underbart nystan Hummingbird från Artesano i underbara höstfärger. En trevlig medstickerska satt och stickade på en Honey Cowl i samma garn, dock annan färg, och jag blev förstås förälskad. I stickprojektet...

Mönstret till Honey Cowl finns att ladda hem på Ravelry.

Vi hade besök av Thomast Kvist, som visade sina nya garner. Massor av fina garner i naturmaterial. Han har egna mönster och garnen är färgkodade på så sätt att man lätt kan hitta alternativa garn till det mönster man gillar. Mycket vackra garner och fina mönster. Sonen följde också med till damernas förtjusning och ha fingervirkade en snutt men tröttnade fort och började surfa på mobilen istället. Han brukar tycka det är kul med stickcafé men i kväll var det tråkigt tyvärr vilket var tråkigt för mor som gärna stannat kvar tills hon skulle bli utsparkat.

Ny bok

Fick förresten en bok i posten i dag. Crocheting on the edge av Nicky Epstein. Har fått blodad tand när det gäller virkning. Framför allt avslut på sjalar som jag producerat en del igenom åren. De kan ju piffas upp som jag skrivit om tidigare. Boken innehåller massor av inspiration och tillvägagångssätt. Nicky Epstein har även gjort  Knitting on the edge, Knitting over the edge och Knitting never felt better och säkert några till som jag inte har. Än. Det er någe visst med böcker av de olika slag.

Nu ska jag fortsätta med min väst. Den har blivit nästan klar på rekordtid. Nu fattas bara att virka ärmsluten i Pudel. Ett hemskt garn att virka i som dessutom fäller kopiöst. Har ull i ögonen och min svarta blus är fullkomligt luddig. Envis som jag är ska den färdigställas och så hoppas jag på det bästa. Jag får undvika svarta tröjor under helt enkelt. Funderar på om jag ska virka blommor och sy på eller brodera på den. I petrolblått. Eller nåt.

Garnkorgen

Det var roligt och logga in på bloggen och upptäcka att två stycken varit på besök! Har tyckt att det är ett märkligt forum detta att lägga ut sina tankar och idéer i cyberrymden och inte veta om någon ser eller bryr sig. Men nu är jag fast. Det är så roligt att kunna dela med mig av det jag gör och ta del av det ni andra där ute gör. Synd bara att dygnet inte har fler timmar att bjuda på. En av mina besökare Avig&Räta har bla gjort ett par superfina Anundsjövantar och sjalen Stjärnhop. Jag gör också en egen variant av sjalen men den ligger just nu på botten av korgen och är inte på långa vägar lika fin. Nåja den kanske får ligga till sig lite.

Min korg var bara halvfull för ett tag sedan och jag skröt av att jag inte handlat något i garnväg utan bara stickat i restgarner. Jag hade dessutom som mål att sticka slut på stora delar av garnet. Men nu har där hänt något. Den är åter full. Och ganska vacker faktiskt. När jag tänker efter är det rent av deprimerande med en tom stickkorg. Ja.

Så er det.
Hmm... man kanske ska rota lite i den...

Hm .. korgen har visst redigerat sig lite fotografen till ära. Många trevliga ufon finns där. Den blå och grå i överkant är min variant av Sjärnhop. Mönstret kallas Irmensol och är hämtat från boken Usynlege trådar i strikkekunsten av Annemor Sundbö. En mycket intressant bok med ett kulturhistoriskt perspektiv på stickning som tar upp  bla symbolspråk och folktro.

Garnet är ett Evillagarn som går från grönt över lila, blått och vin, inköpt för några år sedan för att det var så fint.., samt ett  ljusgrått ullgarn som även det är ett ikke malätet garn. Den är lite blek stundtals men de mörkare kulörerna är på väg ut ur nystanet så jag kämpar på. Eller den ligger och mognar just nu..

Söndag

Stickcafét hos Mia var jättetrevligt. Goda samtal och inspirerande tankar och ideér. Och förstås supergott fika! Mia bakar något smaskigt till varje stickcafé. Hon bjöd på en chokladkaka med polkagriskross ovanpå och... smaskigt var det. Det gör liksom inget om man inte hunnit med middan för fikat släcker all hunger (för en stund). Mia sysslar också med färgterapi i form av en lampa (åter kommer med närmare förklaring), färganalysoch mycketn mer. Har själv provat lampan och upplevde att jag fick massor med energi av färgerna. Denna behandling är så mycket mer än vad jag beskrivit! Men färger ger energi -det är väl knappas någon ny eller konstig tanke.

Svårt är det dock att besöka en garnaffär utan att införskaffa något ulligt .Det finns liksom så mycken inspiraton fast jag vet att jag har många ofullbordade projekt hemma. Jag är mig själv lik och blev med garn till en vest. Eskimo och pudel. Från Drops.

Denna hittade jag i en norsk veckotidning, Familien. Måste här slå ett slag för just norska veckotidningar som har lyckats att ta in mönster från olika garnleverantörer och därigenom sprida stickningen till en bred grupp stickintresserade och sådana som behöver den lilla kicken för att skrida till verket.

Ufo

Ibland drabbas jag av en kreativ raptus. Då flödar skaparlustan. Just idag dök jag ner i garnkistan för att leta fram alla rester av. Har en plan att göra en randig tröja i många olika färger och mönster i form av räta, aviga och mosstickning. Trumpetärm ska den ha och passformen ska vara vid och längden kort. Än så länge fattas det endel färger men idén växer så sakteligen fram. Men det finns ju så mycket skojigt i kistan det är bara det att dygnet har för få timmar. Just denna djupdykning resulterade i att jag hittade ett påbörjat (några varv) par socktofflor som nu plötsligt blev jätteintressanta. Har i skrivande stund gjort hälen.

Sedan har ju höstens Drops-kataloger släppts och där finns denna... Och i korgen hittade jag två nystan Delight som egentligen skulle bli ett virkad lapptäckw men som strandade för att virkning var tråkigt. 10 lappar blev det och nu har jag ju hittat tillbaka till virkningen igen - men - denna randiga skapelse ska det bli. Det fattas brar två nyanser grått Alpaka. Vilket är skitbra om de inte går åt för då finns ju lite mer garn att göra den planerade tröjan av... (Har inte lärt mig hur man länkar än.. eller hur man får en bra layout för den delen).

Bilden på mina nystan visar inte garnet rättvisa - de är mer åt det gröna hållet. 

Som tur är ska jag på Stickcafé i eftermiddag hos Mias Garn och Färgstudio i Västerhaninge. Och hon har Alpaka. Och mycket annat...

Tid för att göra klart.

                

Vi har haft en skön och lugn söndag utan krav och måsten och jag har därför haft ro att vara riktigt flitig. I vintras nålband jag vantar för glatta livet och de har blivit liggande för valkning hör inte till favoritsysslorna. Men nu är det banne mig gjort. Skööönt. När de torkat är det dags för broderi och kavelfrans. Det ser jag fram emot!

"Gammalt" blir nytt.

Stickade för några år sedan en trekantsjal i mosstickning. Undrar om garnet kommer från Du Store Alpakka. Hur som helst, färgen heter i allafall Lakris. Jättefin tycker jag och sjalen är flitigt använt. I vintras hittade jag ett nystan från samma producent i en superfin multicolour. I höstfärger som jag älskar, färgerna på bilden ljuger lite -de är inte så kalla som de ser ut. Sjalen förnyar jag nu med en virkat kant runt om. Kanten blir "uddig". Virkning har inte varit min melodi men nu har det visst lossnat. Och sjalen blir som ny alltså.

Helande stickning

Färger är kul. Jag kan inte tänka mig ett liv eller ett hem där allt är vitt. Detta blev tydligt under vintern när jag började återhämta mig från min utmattningsdepression. Jag dök ner i garnkorgarna och började producera randiga sockor och jag som så många andra inte gillar att fästa en drös trådar fäste gladeligen tråd efter tråd. Resultatet blev dessa. Alla förutom de rosiga gjorda i varierande ullgarn efter en klassisk sockbeskrivning i boken "Vantar, mössor,sockor och sjalar" av Anita Gunnars. De rosiga är stickade efter en beskrivning från Garstudio. Det bra med dessa är att de är fullkomligt okomplicerade vad gäller mönster, det är ränderna som är kul. Sen frestades jag av Garnstudios sockmönster och stickade de röda och grå rosiga i Karisma.



Det  fanns inte bara ullgarn i korgarna utan också Alpacka. De resulterade i två flätstickade mössor.Färgklickar som blir sköna att bära till hösten och vintern.  

Det lila garnet kommer från Sandnesgarn och det gröna från Drops Garnstudio.   

                                                         

De ser lite fladdriga ut i kanten men blir fina när de placerats på skulten. Mönstret minns jag inte vart jag hittade. Lättstickade var de med två trådar och stickor nr 5.

Välkommen!

Äntligen har jag ro att börja blogga om det jag gillar mest. Förutom mina barn och man förstås.. och katterna.
Stickat har jag gjort sedan lågstadietiden. Jag har fina minnen från mina somrar hos mormor och morfar då mormor lärde mig sina färdigheter i handarbete. Solen sken (?) in i köket där jag satt på en stol och virkade x-stavar och annat invecklat.
Senare blev stickning det jag sysslade mest med. Från lurviga mohairtröjor på 80-talet till lusekoftor under 90-talet och spetsstickning och nålbindning under 2000-talet. Passionen har vuxit sig stärkare och stärkare framförallt sedan handarbetet blev en viktig del av min återhämtning efter en utmattningsdepression förra hösten.